Gudinnan
Hon som var vår civilisations
första riktigt stora gud
Kärleken och krigets gud
Vacker
Jag slukade henne med blicken
och hon slukade mig
Hur många som jag
har stirrat på henne så här?
Säg några hundratals
miljoner människor
under dessa 5000 år
Alltså sen den tid man tillbad
henne som mest
Hennes favoriter är
herden och bonden
Landet och staden
Hon älskade båda
Jag är bara poet...
Men jag har smakat av
hennes gåvor
Inanna, sa jag
Jag har älskat och älskats
Stolt berättade jag för henne
om lustens lekar,
mitt minnes ovärdeliga skatter
Viskade att jag upplevt
det ömma starka
som bara kärleken kan ge
Vrålade till henne att jag har
brottats med hat, varit mitt i våldet
Att jag lärt om krafter starkare än viljan
Viskande bekände jag
att jag har tryckts ner av likgiltighet
Därför vet jag vad hat och kärlek är värt
Upprört pladdrade jag på om
kaos och tidsbrist
För nu vet jag att sträva mot ro
Till slut, av ren utmattning
föll jag på knä
för självupptagen för vördnad
Nöjd såg Inanna ner på mig
och sa:
2000 år av dessa nya
kroppshatande driftförnekande
religioner har inte helt lyckats
utplåna det naturliga starka
Jag blir glad, poet
Jag vet att du önskar att arbeta med kroppen,
slita med musklerna
och älska så du känner att du lever
Låta tankarna fly
Lusten till liv är
lusten till både kropp och tanke
Drifter som driver oss till varandra,
inte ifrån varandra
Hon sade inte mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar