Tecknaren och apelsinen

Jag känner en tecknare som inte kan sluta teckna. Hans konstnärsmjälte driver på.
Han är lugn som bara en Aikido-utövare kan vara. Men då och då får han något finurligt i blicken.
Ibland gör han en bild som, PANG, blir till en av mina dikter. Ibland blir en av mina dikter, PANG, till en bild.

Nu är det så att han sitter med sin nya julklapp. Pensel och akrylfärg. Det är nytt outforskat område för honom. Det vill säga, ingen penna utan en... pensel i handen. Bubblig akrylfärg istället för raka pennstreck. Jag ser honom framför mig där han sitter och laddar upp. Det hela blev till en dikt.

Tecknaren och apelsinen:


Tecknaren drog ett drag
med kladdfärgen
- Hmm, ska det bli ett penseldrag
i en avbildning?
Tänkte han
- Den där apelsinen kanske?
- Eller ska jag leka vilt?
Katten jagade pingisbollen,
vilt
Stannade i språnget
Tittade upp på tecknaren för en sekund
Det var något
vilt
i deras blickar

© Carl-Johan Bachofner

Stor nyhet!
Märkte du att världen stannade upp för en sekund? I går eftermiddag närmare bestämt. Det var då de ställde ut några konstverk på TM Gallery på Kungsgatan 46 i Uppsala.
Totalt kommer 6 st tavlor jag gjort i samarbete med tecknaren Jonas Ericsson, 2 tavlor i samarbete med fotografen Tisha Minö och 2 tavlor med mina "knäppa" illustrationer (som galleristen sa) att visas. Alla verken är bild och poesi i harmoni eller kontrast.
Här är två bilder på de två första som skyltas nu lagom till jul.

Tiden böljar

Jag varit på kafé och löst frågan om meningen med livet många gånger. Otaliga är de tillfällen då jag på ett bombsäkert sätt kommit fram till sanningen om allting. Därför kan jag också bjuda på de avgörande egenskaperna hos tiden. Varsågod:

En cirkelrörelse i vatten
En våg som aldrig är samma
Aldrig som det som hänt
eller det som kommer
Men ändå väldigt lika
Tiden böljar så!
Och med handen
kan jag röra om

© Carl-Johan Bachofner

Noder i en massa

En linje skolklasselever
passerar statyn av näcken
vid stationen
i en lång utsträckt linje
två om två elever i taget

Den första eleven
avbryter sitt samtal med fröken
och stannar upp vid vattenpölen
strax bakom trottoarkanten

Då trycks linjen av skolklasselever
ihop till en klunga
En mer ihoptryckt avrundad form
än den utsträckta linje de var nyss

© Carl-Johan Bachofner

Vad ska jag berätta om 1200 år?

Min gode vän
såg chockat på mig
Han insåg att jag
inte hade vår ålders gråa hår
Med uppspärrade ögon
såg han plötsligt
min bruna kalufs
och unga utseende
Vår spetsfundiga jargong
försvann och han utbrast
- Har tiden stannat runt dig?
Nu fem år senare lutar jag
mig fram på kaféet och
viskar i hans öra
- Vad vill du att jag ska
  säga till dem om 1200 år
  då jag berättar vad jag
  minns om dig?

© Carl-Johan Bachofner

Höstens brandgula kalasfärger

De kalasfärger som
världen bjudit på
fastnar någonstans
där bak i minnet
Livet blir lättare att leva
trots helvetena
som bjuds på

© Carl-Johan Bachofner

Vila

lägg dig på min arm
du behöver vila
kämpat och stått i
fått höra att du inte är något
lägg ditt huvud ner
och hör att de har fel
du är så mycket mer
om du bara kunde se
vad jag ser hos dig
men blunda nu
tyst
låt vårt eget mjuka mörker
sluta sig

©  Carl-Johan Bachofner