ämnade för varandra.
Två människor i en djup relation
och dra dem ifrån varandra.
Inte plötsligt och brutalt,
utan långsamt och utstuderat.
Skulle något fascinerande hända!
Oavsett vilken gud du nu än är;
dödens gud, kärlekens eller havets
till exempel, kan du ta dina jättelika händer och separera de två, långsam och försiktigt
som om du vore luft.
Men då kommer deras längtande själar, ömma omfamingar och deras desperata rop efter varandra,
binda dem samman med trådar av den största kraften människor kan bjuda.
Så när de separeras av din
gudomliga kraft kommer
kilometerlånga trådar av
längtan, ömhet och rop
fortfarande binda dem samman.
Ditt hav, din död eller kanske svartsjuka som du åkallat
kommer att få trådarna att brista,
en efter en.
Men den sista tråden, den som existerar blott av att kärleken
varit faktiskt varit där,
i rum och tid , den tråden
kommer aldrig att brista.
För den är ett faktum.
Ett faktum som är sant oavsett
glömska och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar