Vad är det som gör
att våld och makt
är seriöst att prata om,
men kropp och sex
är reducerat
till något primitivt, oseriöst?
Orden raketgevär och könsorgan
har olika grader av respekt.
Det ena mer värt än det andra.
Även orden
vedergällning och samlag
rankas i vårs huvuden
på liknande sätt.
Varför?
Detta trots att fortplantningen
är den viktigaste funktionen
hos oss människor.
Långt viktigare än konflikt.
Det borde ju vara så att en text
om sex och relationer
innehållandes ord om kroppsdelar
borde upplevas mer seriös
än en om terrorister och krig.
Du och jag reducerar ofta
kroppen till ett skämt...
eller kantig hårdrock...
Det känns inte naturligt
att vi i vår kultur reducerar
något så viktigt till snusk.
Att kropp och sinne separeras.
Kvar finns några akademiker,
poeter och rockartister
som tar detta seriöst
Och rfsu så klart.
Vad gör det med oss i vår kultur
att vi reducerar det viktigaste
i våra liv till något pinsamt?
Eller till en alternativ kultur?
Är vi ens medvetna
om konsekvenserna?
Jag kan tänka mig konsekvenser.
Självförakt, konflikter,
psykiskt lidande till exempel.
När skedde denna förändring
från acceptans av både
kropp och själ?
När började kroppsförnekelsen
i vår kultur?
Eller inbillar jag mig bara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar