vedtravande och vedhuggning
händer nåt
Det går inte att trava ved fort,
det måste ta sin tid
Tiden liksom saktar in
och sätter sin egen sköna takt
Under den tiden börjar
alla kroppens förnimmelser
rinna in till hjärnan:
ansträngda muskler,
vedtränas tyngd vartefter
de staplas upp på armen,
vedbodens dofter
Det som är jobbigt först
blir skönt efter någon dag
En sanning är nog
är att den långsamma lunken,
där inget annat går att välja
än att fortsätta med
vedtravandets ritual,
är mycket friskare
för sinnet än IT - livets
kognitiva bombardemang
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar