Pappa, Wittenberg och jag

Jag har varit i Lutherishe Wittenberg. Det var när pappa och jag bilade genom Europa 10 år efter murens fall. Det var historiens vingslag som framkallade gåshud där i staden som fortfarande var märkt av 70 års förfall och krig.

Fortfarande stod där ruiner och där var kulhål i de smutsbruna husen. Gatorna var sparsamt belysta och pappa och jag pratade historia och samtid. Kommunism och Nazism talade sitt tydliga språk.

Tack pappa för att du funnits. Vi stod där vid porten med de 95 teserna, vi talade om hur Gustav Vasa fångade svenskarna i en religiös järnhård  hand. Du var hurtig ingenjör och jag var eftertänksamt intresserad av historia.