Kreativ arbetsfika

Jag vill prata
Min vän författaren
vill skriva, jobba på
Han försöker dölja sitt besvär
Men vi har inte träffats
på flera månader
så jag vill prata.
Skrattar och går på
Han vet behovet av att prata
men ler lite besvärat
Följer hjälpligt med i dialogen
men återgår ständigt till sitt arbete
Till slut ger han mig några
av sina papper och säger:
- Här Calle, skriv en dikt
Jag skriver den här dikten
och han får en stunds ro

Verkligheten sjunker in

En morgon till
Tillsammans
En frukost som värmer
En stund som fyller på
Arbete och passion får vila
och matt hud ler morgontrött
Du plus jag
plus en morgonstund
är lika med
något att ta vara på!
Tänker man efter
inser man snart
att det lilla i livet är stort
Låter det sjunka in
Njuter av verkligheten

Min bok

Min bok finns att köpa på Drottningatans bokhandel i Uppsala.

Ååh

Ååh.
Du är ingen ängel
Du är en människa
Den människa som
gör livet lättare att leva
Den människa som
bara kan stå där
i dörröppningen
och lysa upp
En upplevelse
En uppenbarelse i liv
Kristallklara vattendroppar
till ögon som med kärlek
betraktar mig
Stanna kvar där du står
Snälla,
bryt inte av den här stunden
För nu är det ett sånt där ögonblick
som gör livet värt att leva

- Tänk på avståndet mellan vagn och plattform!

Avståndet mellan
vagn och plattform
Ett avstånd att ramla igenom på
Ett olyckans avstånd
Högtalaren säger:
- Tänk på avståndet
Tänk!
Filosofera på det
Luta dig tillbaka och ta tid
Tänk efter
Överbrygga det med
ett stadigt steg?
Eller ramla tanklöst ner?

Skriver vattendroppar

Hon skriver korta dikter
bestående av vattendroppar
fyllda av känslor
Genom vattendropparna
går en klar röd tråd
Den binder ihop det hela
till en helhet i känsla och tanke
En upplevelse är serverad

Pappa, Wittenberg och jag

Jag har varit i Lutherishe Wittenberg. Det var när pappa och jag bilade genom Europa 10 år efter murens fall. Det var historiens vingslag som framkallade gåshud där i staden som fortfarande var märkt av 70 års förfall och krig.

Fortfarande stod där ruiner och där var kulhål i de smutsbruna husen. Gatorna var sparsamt belysta och pappa och jag pratade historia och samtid. Kommunism och Nazism talade sitt tydliga språk.

Tack pappa för att du funnits. Vi stod där vid porten med de 95 teserna, vi talade om hur Gustav Vasa fångade svenskarna i en religiös järnhård  hand. Du var hurtig ingenjör och jag var eftertänksamt intresserad av historia.