Acceptans

När den hopplösa passiviteten är
ett faktum och du inget vettigt gör
När  kaos tar över vardagen
och hackar sönder allt
När ångestens krampaktiga grepp
aldrig släpper
När långa tider av ingenting
flyter förbi

Då växer självföraktet
Din hårdaste domare
Visst, folk kanske klagar på dig
Säger att du ska få ändan ur vagnen
Och du vet att du bara sviker
Men det är inte det värsta du bär på
Det värsta du bär på är självföraktet

Orsakern att du ligger patetiskt utslagen i sängen är en sjukdom
Och självföraktet är den mur
du måste bryta för att kunna må bättre

Medicinen heter acceptans
För när du accepterar dina hinder
är vägen öppen för att
ta tag i det som plågar dig

En fest

De är ett par
Ett par bland alla andra
Inget speciellt med det

Det är få som faktiskt
orkar tänka sig
att de två älskande kan vara
brännmärkta av åtrå
Brännmärkta av självaste Dionysos!
Att elden inte bara brinner
i en av dem och därmed
vore dömd till mörker,
utan brinner i dem båda!

Men det mest otroliga är
att de inte brinner upp
Att deras förhållande
inte blir till aska

Ty Dionysos, de flammande
känslornas gud, har slutit
ett förbund med Apollon,
eftertanken och ordningens gud

En fest! Ordna en fest! För att vi människor kan brinna utan att brinna upp. Att vi kan få ro.

Där på balkongen

Där på balkongen
högt över gräsmattan
där de orädda rådjuren betar
svävar du och jag i en kram
Tystnaden dominerar skönt
och helig tillförsikt gjuts ur oss,
strömmar runt omkring
Försvarslösa leenden kryddar
tillvaron med honungsvin
Vi smakar
Ur fönsterdörren strömmar
ett bärnstensljus av din själ
Värmande närvaro väller ut
Åå, din utandningsluft lägger
sig mjukt över mitt ansikte
som en slöja av oregano
När dina ögon blinkar vispar
de runt rökelse i doftmönster
Blå timmen bjuder på färgkontraster
och en klar känsla av citronmeliss
En cyklist närmar sig
på stigen genom skogen
Vi går in till din bädd
av eklöv och umami

Prata invandring och muslimer

IS och SD vill att vi
ska prata invandringen
överallt, hela tiden.
Och de gör vi.
Villigt och engagerat.
Överallt, hela tiden.

Och eftersom den frågan
INTE kommer att lösa något,
pratar vi bort de frågor som
verkligen löser riktiga problem.

De frågorna diskuterar vi inte.
Det är vår tids verkliga flum.