Krig börjar i fredstid

Krig börjar i fredstid
Där finns roten till det onda
Så leta inte efter ondskan i kriget
Sök den i åren innan kriget
Där finns beteendet
som leder till krig att finna

Där är vi nu i min värld
Det är nu vi har chansen

Åldrandet och rädsla

Åldrandet för oss alla långsamt mot döden.
Jag har inte förstått.
Men jag accepterar.
Tror jag.
Tror jag inte kommer
att närma mig döden med skräck.
Förutom all skit har jag har fått så mycket fint.
Kärlek, glädje och respekt. Upplevelser.
Skulle faktiskt kunna leva om livet igen.

Kommer ihåg min elake styvfars fars dödsbädd.
Han ylade av skräck. Ända in i döden.
Efter ett helt liv av fasta blickars bestämdhet.

Själv har jag bara famlat framåt.
Önskat mig lite mer strategier.
Men vad tusan, jag är nöjd.
Tack.

Vad fria vi är älskling

Vad fria vi är älskling
Vi har inte långplanerat
någon långresa långt  bort
Vi har gjort det som fallit oss in
dag för dag
Åkt någonstans
Älskat, badat, och pratat
Ätit gott
Enkelt, rakt och utan timvis av resor
Utan alla dessa köer
har vi simmat tillsammans
Gjort ingenting eller haft
picnic på vackra ställen
Sett platser och konst
I vårt land, i våra landskap
Medan den milda sommaren
smekte oss

I

Särbo

De lider av smärtan
som är längtan till den andre
Längtar
Tillsammans ligger de sked och pratar på
Stunderna av omfamningar sprider
umami över hela tillvaron
När de sen ska åt varit håll
blir det ett avsked
Varje avsked blir
en påminnelse om
smärtan som väntar

För sin avkomma

Saker blir inte alltid som planerat
Men i sol och storm
tar hon sin lille i handen
Hon vill visa honom himlen
men bara gud känner till den
Så hon ler och visar honom livet
med alla sina fel och brister
Ibland brister hon
men strax rätar hon sig upp igen
Och där andra skulle ha givit upp
går hon ostoppbart vidare
Och med åren växer han upp
till man ur en kärlekens mylla

Jag och min kultur

Coltan i min mobil
plågar Kongo-Kinshasa åt helvete

Bensinen i min bil
öser ut diktatorer, terrorister och flyktingvågor
ut ur Mellanöstens länder.

Jag stannar bilen och skriver ett inlägg
på facebook om de primitiva kulturerna som tar sig hit.
Utan en tanke vad min kultur gör med dem.

Jag har ingen aning om att jag
faktiskt inte är vad jag tycker,
utan vad det jag äger, gör med andra

Vilken ålder har poesi?

Vilken ålder har poesi?
Poesin är gränslös men ändå
delas den in i ålder och kön,
där jag bor.
"Unga poeter debuterar",
kan det låta.
Där samlas de,  i en lokal
med sina unga vänner,
bara dom, inga andra.
Där går gränsen...
De läser poesi som är gränslös
för alla sorters människor,
men där i lokalen finns bara en sort.
I en annan lokal, en annan dag
samlas de äldre.
De läser också gränslös poesi
för människor i alla åldrar
men för en åldersbegränsad skara.
Poesin flödar men vi
delar in och sätter upp galler
när vi ska umgås med den.
Det är som att spärra in liv och lust.
Spärra in erfarenheter.
De olika åldrarna har ju
något att ge varandra!