Tågdiktssvit 20151207

Tågdikter, resan till skåne 20151207
(Obs dessa dikter är utlagda under resan och under stark påverkan av spontanitet. Stavningsatleter göre sig icke besvär.)

FÖRSTA INTRYCKEN
Varför går hon
fortfarande så snabbt
och med stressade steg?
Hon har ju stigit ombord
och de flesta platser är lediga
Hon sätter sig lika snabbt
som hennes triptrappande
pilade genom tågvagnen

FEL PLATS
Han gick in
genom dörren bakom mig
Pinkar med ljudlig droppstråle
Inser att jag valt
den plats i tågvagnen
där pinkstrålar hörs mest

BROMSSYSTEM
Det luktar så gott av
bromsystemen
i gamla tågvagnar
Andas man in efter en inbromsning
kan man känna lukten av
teknik och framtid

TÅGVAGNSLÄNGTAN
Resor blir bättre om
längtan finns där
Längtar smärtsamt
efter henne
Hon! Bara hon
Ansiktet mitt
antar ett njutningsfullt
smärtläge med stråk av
sorg och rynkad panna
Smärtan är reell
Men jag betraktar mig själv
med ett löjets höjda ögonbryn

TÅGSÄTETS HARMONI
Det är som en tanke
att i ett land fyllt av maskinell
kognitiv överbelastning
kan man sätta sig på sätena
i en tågvagn och få tid
för att koppla ur
För att sedan
prata lite mänskliga saker
Helt enkelt träffa otippade människor

OTIPPAD MEDPASSAGERARE
Hamnade bredvid hennes tågsäte
Efter bara några timmars
samtal står det helt klart,
hon är intressant,  klok
och har mycket att ge

STIL
Han har ofta stil
Ibland inte
Som tex i tågsätet
när han blir riktigt trött
En halvliggande plump
köttmassa i röd skjorta

ÖL OCH SKRIVANDE
Går det verkligen
att skriva något vettigt
i restaurarangvagnen
med en rekommenderad
tjeckisk öl i näven?


© Carl-Johan Bachofner